Krav och resurser går hand i hand

Krav är en naturlig del av arbetet och är i sig inte skadligt. Krav kan vara både stimulerande och positiva och bidra till att skapa mening i arbetet. Men om kraven överstiger de resurser som finns under en längre tid, så ökar risken för ohälsa. Det handlar helt enkelt om att skapa rimliga förutsättningar för att utföra arbetet. Det här kan ske genom att kontinuerligt stämma av hur balansen mellan krav och resurser ser ut. Det är också viktigt att chefer uppmuntrar medarbetare att säga till om arbetsbelastningen blir för hög.

Många olika slags krav

Krav kan vara både fysiska, kognitiva eller emotionella. Fysiska krav kan vara tunga lyft och repetitiva uppgifter. Kognitiva krav kan handla om att lösa komplexa uppgifter eller hantera många arbetsuppgifter parallellt. Emotionella krav kan uppstå när man hanterar svårt sjuka eller har ett serviceyrke där man alltid förväntas vara trevlig.

En del krav kommer inifrån den egna organisationen, som till exempel hur arbetet leds och styrs, samarbetet med andra enheter eller den egna arbetsgruppen. De här kraven går att påverka. Andra krav kommer från omvärlden i form av till exempel brukare, lagar och politiska beslut. De är svårare att påverka på kort sikt och handlar mer om att hitta ett förhållningssätt till.

En resurs är en tillgång av något slag. Det kan vara stöd från en kollega, tillräckligt med tid för att utföra en arbetsuppgift eller att få vara med och påverka. För att möta de krav som finns i jobbet behövs rätt resurser. Resurser likställs ofta med bemanning och ekonomi, men handlar också om verktyg och metoder.

Matcha kraven med resurser

Resurser för att hantera fysiska krav kan till exempel vara olika hjälpmedel eller att kunna rotera vid arbetsstationer för att minska monotona rörelser. Resurser för att hantera kognitiva krav kan vara stöd i beslut och möjligheten att lösa komplexa problem tillsammans. Resurser för att hantera emotionella krav kan vara stöd från kollegor och chef eller tillgång till handledning och reflektion. Om det finns tillräckliga resurser kan de fungera som ett slags buffert om arbetsbelastningen ökar under en period.

En del yrken är speciellt krävande, till exempel de där det ingår att möta människor i svåra situationer och där det finns risk för trauman eller arbeten där beslut måste fattas under press och där etiska dilemman kan förekomma. Det här hanteras vanligen genom de resurser som krävs inom respektive yrke som exempelvis speciell utbildning, arbetsmetoder och kollegialt stöd.

Ibland uppstår dock särskilt krävande situationer som är något utöver det vanliga och som berör oss väldigt starkt. Dessa situationer betraktas som starkt psykiskt påfrestande och kan vara svåra att skydda sig emot känslomässigt. Ofta handlar det om att ställas inför nya och oväntade svårhanterliga situationer där de vanliga resurserna, som till exempel kompetens och rutiner, inte räcker till. De utgör en allvarlig risk och kan i förlängningen leda till ohälsa om inte rätt åtgärder sätts in.

En del arbetsuppgifter som är starkt psykiskt påfrestande innebär risker för hot eller våld. För dessa situationer finns separata regler i föreskrifterna om våld och hot (AFS 2023:2, 5 kap.). Andra föreskrifter som berör starkt psykiskt påfrestande arbete är föreskrifterna om ensamarbete (AFS 2023:2, 6 kap.) och föreskrifterna om första hjälpen och krisstöd (AFS 2023:2, 4 kap.).

Utöver krav och resurser ingår områdena återhämtning och arbetsinnehåll i arbetsbelastning. Klicka på bollarna för att läsa mer.